Här har det inte hänt mycket på ett tag antar jag... inte för att någon saknar det men.
Jag har sett två halva filmer ikväll... den ena sög och den andra slutade 25 över ett så tjaa.. That's life liksom.

Vi hade vattenkrig på ett ungefär i skolan idag förresten! Hahah det var jätte skoj!

Några killar stod på 300 med något gömt under en tröja "det måste vara en vattenballong" tänkte vi... sen kom en lärare och tog av dem det, som visade sig vara just en vattenballong. För tillfället tänkte vi inte så mycket mer på det, förrns en annan vattenballong small ner på bordet vi satt vid och gjorde mig quite genomblöt tröja. Det var droppen för Rebecca som fick lov att ge igen, hon gick och tog en soptunna och fyllde den halvfull med vatten och sedan sprang vi upp på 300 (jag hade sett killarna som kastade gå ner till 100 och skratta åt mig precis innan, jag skrattade åt dem också...) och hon pratade med en av killarnas kompis som stod kvar på brottsplatsen. Han övertygade om att det inte var han för varför skulle han då vara kvar? I den stunden såg Tove killarna sitta på en bänk nere på 100 precis nedanför snurrtrapporna. Vi gick dit. Rebecca ställde sig precis ovanför pojkarna fast två trappor upp och hällde vattnet över dem.

Då började jakten...

Vi halv gick tillbaka till estetkorridoren och berättade för typ alla vad som höll på att hända, när vi plötsligt fick syn på killen som fått det mesta av vattnet över sig! Vi flydde i panik upp för trappen, in på 200, ner för den andra trappen, ut genom ytterdörren, över skolgården, in i teatern och in på toan. Där kunde vi äntligen andas ut och det gjorde vi. Ordentligt.. eller väldans andfått i alla fall. Men i farten hade vi tappat både Lisa och Magda.

Vad skulle vi göra? Dessutom behövde Tove kissa. Försiktigt öppnade jag dörren på glänt och kikade ut. Plötsligt hörde vi dörren slå igen!
Vi blev rädda och stängde dörren igen tills vi insåg att det bara var Magda och Lisa som kommit. Lättnaden var enorm, för vad skulle vi gjort om vi lockat ner vattenkastarna till teatern. Det hade varit förödande.

Vi bestämde oss för att gå ut genom utevägen runt och in genom bildkorridoren.

Efter det hände inte så mycket mer, lektionerna började. Förutom de fruktansvärda smshoten om att kriget har ett fortsättning följer...