Vår kära teaterlärare Anders gav mig och Rebeccis ett uppdrag på stan idag. Vi hade fyra viktiga ärenden att utföra: 

• Prata med Marie på Sliperiet
• Prata med Rickard på Sliperiet
• Köpa en knallpulverpistol och knallpulver
• Köpa en dildo 

Vi började med att gå till teknikmagasinet, jag frågade: "Knallpulverpistol, har ni det?" men knappt hinner jag säga frågan färdigt innan han säger blankt nej. Då frågar jag med en ganska liten röst: "Dildo då?" och fortsätter: "Det måste synas att det är en dildo.." 

Mannen i kassan tar fram en katalog och säger åt oss att vi kan bläddra själva, tydligen vill han inte ge oss några egna förslag på vad som är bra... Konstigt. 

Vi ringer runt lite och frågar vad det får kosta, sen bestämmer vi oss för en lila och säger det till mannen. Han tar fram en lila dildo och jag säger: "Vi har inga pengar med oss... så skulle du kunna skicka en faktura till nolaskolan?" 

Det kunde han inte så vi fick gå därifrån tomhänta. 

Samma sak hände på leklust ungefär, fast här stod några killar utanför och kollade lite fundersamt på oss, två 17åriga tjejer som går raka vägen i på leklust men går tomhänta därifrån. 

Sorgsna över att 50% av vårat uppdrag gått i stupet begav vi oss ner mot Sliperiet. På vägen ser vi en som ser misstänkt lik Marie ut, som går in i skobutiken på hörnet. Vi går förbi men vänder och går in i affären och följer efter kvinnan smidigaoch spionaktiga som vi är. Sen ångrar vi oss och går ut igen, står och skrattar åt oss själva utanför dörren och går in i butiken en gång till. Då bestämmer vi oss för att ringa Gabbi. Det hjälpte inte så mycket men vi fick i alla fall veta vad Rickard hette eftersom vi glömt hans namn. Sedan går vi ut ännu en gång och styr kosan mot sliperiet. När vi äntligen kommit fram finns ingen Rickard på jobbet och Marie kommer in pratandes i telefon. Detta var när vi hade tio minuter kvar tills vi skulle infinna oss i nolaskolans aula och han därför inte vänta på att Marie skulle prata färdigt. 

Vi misslyckades med andra ord hela vårat ovanliga uppdrag! Det sög. 

Men det var i alla fall rätt människa vi stalkade på skoaffären.

Min vackra utsikt från rummet är nu mera obefintlig.

Ett stort fjäll som räcker ända upp till övervåningen på vårat suterränghus täcker nu alla mina många fönster. Slalombacken kan fortfarande skymtas i väst men solens uppstigande har blivit ett minne blott. 

Brutalbänk, beep- och roddtest är det jag har att se fram emot för imorrn. Idag var vi Zombies och flåsade människor i nacken. Det var jättemycket kul! Folk tittar på en och pratar om en när man är kanske en halvmeter ifrån dem. Som att man inte är en riktig människa som förstår vad de säger. Det är så kul att höra vad folk säger bakom ens rygg, när de inte säger det bakom ryggen. Om ni förstår vad jag menar?

Sen såg vi treornas sceniska och efter det började vi (min grupp) spela in lite av filmen till historian.

Lunch.

Gick på stan en sväng. Skulle prata med H&M-chefen men tydligen så skulle hon inte komma tillbaka förrns på måndag så jag får gå tillbaka då. Annars hade jag en väldigt trevlig stadsrunda. Tack till Sandra för den ;) 

Nu ska jag snart gå tillbaka till skolan för Sandra slutar kvart över tre och då ska vi gå till banken. Hon ska föra över pengar och jag ska kolla om det kostar att göra ett nytt bankkort. Mitt suger. Det är vikt i kanten som man stoppar in i automaterna så därför brukar det inte funka att betala med kort så ofta för mig. Synd.

Sen ska vi träna. Och kanske Cornelia. 

Här tänkte jag lägga in en bild, men jag har inga bilder på datorn så ni får låtsas att det är en bild här. Ha lite fantasi!

O fantastiska blogg. 

Jag skyller mitt lilla uppehåll på att jag inte har haft någon dator. Eftersom att min älskade gamla hårddisk gick sönder. Alla mina bilder, dokument, redigerade bilder, musiken.. ja och så vidare är nu borta för all framtid. Synd för mig. Tur för mig däremot att jag hade några bilder på ett USB minne.. och några på pappas externa hårddisk. 

Nu har jag en egen extern hårddisk och en datorhårddisk med 10 gånger större minne än det gamla. Så allt känns bra. Någorlunda. 

Men vi ska inte klaga! Jag lever ett så bra liv så lite nedgångar hettar bara upp stämningen! 

Eller något i den stilen. Hejdå!

Nu har jag inte skrivit något på ett långt tag antar jag. Har bara haft annat för mig helt enkelt. Dessutom behövde jag ju bevisa att jag inte är en sån himla datanörd som jag framstod som på nyår. Hoppas att någon tror mig... 

Jag har i alla fall haft en jättebra jul (om än något långtråkig sådär utan någon i min ålder), jag hade jättekul på mellandagarna (sov över med Cornelia varannan dag minst), och nyår var toppen! Vi var hemma hos mig och jag och Cornelia hade gjort en femkamp natten innan vid ett-tiden. Trots en lite halv-seg start där bara jag, Sandra och Cornelia pratade (jättemycket) men ingen annan och en halvkass fördrink så tror jag att alla hade ett rätt bra nyår ändå?

Jag vill inte bli motbevisad, så ingen får kommentera någonting om att det var dåligt, Okej! 

Mina nyårslöften är att Ett: ta körkortet och Två: sänka min Coopertest-tid.

Sen kommer ju en massa andra saker också att hända iår, som att fara utomlands med Sandra och Cornelia och så vidare, men de är ju inga löften. De är saker som kommer att hända ändå.

Nu ska jag.. Fortsätta hålla på med musiken och sen ska jag väl kanske sova... Eller nått.

See Ya!