Yesmen såg jag med pappa igår. Det har absolut ingenting att göra med Jim Carrey. Det är ganska långt men riktigt intressant. Det är aktivister som jobbar för miljön och därför låssas representera stora företag som de inte gillar (till exempel Dow och Exxon som jobbar med olja) och talar i stora event, eller tv i till exempel CNN för tre miljoner tittare. De uttalar sig om saker som att de ska skänka 12 miljoner kronor till Indien där det var en oljeläcka för 20 år sen som de borde ha tagit hand om men aldrig egentligen kommer att göra, osv. Ganska roligt faktiskt om man tänker sig in i det. Det är inte haha-roligt som en komedifilm, det är en dokumentär tror jag. Men aa ni kanske fattar.. 

Har man inte lust att kolla på hela långa grejen så kan man se den här korta delen av filmen. Han som är i "Paris" är han som är en aktivist och talar ingen som helst sanning. 

Grejen med att glömma födelsedagar är ju att man inte håller koll på dagens datum. Man kan vilket datum någon fyller år och allting men kruxet är ju att veta vilket datum det är idag. Om min mamma skulle fylla år imorrn till exempel och jag vet att hon fyller år den 30 september, men hur ska jag veta att det är 29 sept idag? Det är ju toksvårt.

Men! Nu glömde jag ju att skriva att man ska ta sig en noga titt på den här bloggisen. http://flutetankar.blogspot.com/

Jag hade ingen aning om att jag hade sådana fördomar för vad andra röstar på för parti. Jag visste sen innan att jag hade fördomar och att det är riktigt dåligt. Men jag trodde aldrig att politik var så svårhanterligt. Jag måste verkligen släppa det där nu. 

Jag håller på och försöker skriva på min "människosyn" uppsats/inlämning/vad det nu är grej, men det är så svårt när man inte har papperet i skolan så man vet vad man ska babbla på om. För har jag inga gränser så kan vad som helst hända. Jag började skriva om Gud och Rasmus på luffen... till exempel. Det passar ju... Typ.

Vad ska jag skrivisa nu då? Jag är trött och hade tänkt gå och sova mig för 46 min sen för då kom jag hem från Cornelius. Helt plötsligt hamnade jag här istället. Varfö det? Jag vet inte. Mina öger är så tröttiga att jag inte ens ser om det är två eller tre l på bilden. Inte ens ett!! hahahahahah

Jag insåg ju st hur dåligt det där blev. Det är jobbigt när man inte kan sluta skratta. Som på lektionen indag då man verkligen inte fick skratta och så började Rebecca skratta så hon fick bita sig i handen för att inte skratta utåt. När jag kom hem idag så ramlade jag omkring i hallen... hade nån sett mig då så hade den trott att jag druckit. Men det hade jag ju inte. Nej det är ju måndagsmåndag ju. 

Hejdå! 

Hejsvejs! 

Tjingeling!

Puss och kram skumbanan! 

Hejdå

Det är så jobbigt att vara ett endaste mini-fjutt-år för liten! Bara sitta här och veta lika mycket som nån som är ett år äldre men inte kunna göra ett dyft. Jag vill rösta!

På maskrosorna.

Nu ska jag titta lite till på tråk-valvakan...

Varför ska det inte vara nåting endaste bra på tv när det är valvaka? Alla kanske inte vill sitta hela kvällen och titta på folk som bara ogillar varandra hela tiden? Eller att alla beklagar att Sverigedemokraterna har mer än 4%. Jag är själv intresserad av politik. Men inte flera timmar av ren och skär väntan. Det är ju bara jobbigt.

Vad ska man göra då? Det finns ingenting. 

Jag hoppas från djupet av min själ att de blåa inte vinner. Sen är det skillnad på vad man tror kommer att hända.

"Teatern stod i staden, Gudens och folkets tjänst och högre status kunde man knappast få." var det som gällde, en gång för länge sedan i antikens Grekland.

Vart i hellskotta har det tagit vägen här uppe i norrland (åtminstone Dödjävlafucking-vik? Jag menar, titta på vår klass till exempel.

Dåligt uppdaterad bild, jag vet. Men om det är någon som tar illa upp för att jag laddat upp den här bilden så vill jag att man säger till.

Hur många av alla 32, är teaterelever och hur många är musiker? Jag förstår inte hur teatern här har kunnat bli så tillplattad och svag. Skulle man gå runt på stan och fråga folk om de är intresserade av teater skulle minst 40% säga nej men mena ja, 15% skulle säga nej och mena det och resten skulle vara gamla tanter.

(Man måste lägga på minnet att ingenting av mina procenter är vetenskapligt bevisade, (inte ens min grammatik men det är inte det det handlar om)). Jag är pissed off på mänskligheten men inte ens det kan få mig att låta bli att skratta åt mitt vackra själv. 

Tigern är till Gabbi som tack för allt jobb hon la ner för att hitta det lilla citatet från början.

Hejdå

Cornelia har lurat in mig i tv-serieträsket. Men man kan ju inte låta bli att älska One tree hill. Vi har snart sett hela säsong ett.. fast Cornelia har redan sett fram till säsong sju typ.

Jag sov över hos henne till idag. När jag gick hem så var det ingen hemma så jag kunde inte komma in eftersom bakdörrarna inte går att öppnas utifrån. Dessutom bor vi i radhus och när man kommer upp från hos Cornelia så måste man gå runt minst tio hus och tillbaka igen om man ska gå genom framdörren. Där satt jag, på baksidan i det starka solskenet och tog mig ett fint litet äpple från trädet inte mer än tre meter ifrån mig. Jag åt upp hela kärnhuset. Mest för att det var roligt. Sen ringde jag och pratade med min Ricardo. Sen hände en massa annat nödvändigt och nu sitter jag här med min fina familj och ser på Ronja Rövardotter.

Tänk att det alltid ska vara en sån tragedi när min Elvin är lite för trött och det är pappas tur att läsa... "Jag är hur trött som helst, mamma"

Jag har egentligen ingenting alls att säga idag. Det har man säkert redan märkt vid det här laget men.

Jag såg en Newfoundlandshund idag nyss när vi for hem från Staffan och Linda. Lycklig kärlek blandad med saknad och glädje, vart det i mitt huvud för en stund.

Jag saknar min Hassan så mycket! Och inte blir det lättare när Ricardo inte är här med mig heller.

Hejdå