Jag har egentligen ingenting att säga... Men jag är ensam hemma och har tråkigt, så vad gör man liksom?

Jag har märkt att sen jag började teaterlinjen så har jag börjat fundera och märka beteenden och olikheter hos folk. Det var en självklarhet för mig förut, att alla är olika och beter sig olika osv, men nu märker man hur olika man verkligen är, samtidigt som vi är fruktansvärt lika varann. Det är konstigt.

Egentligen så är alla i princip exakt lik till utseendet. Om man inte kollar på de små detaljerna. Det är ungefär som med.. gorillor till exempel. Ser man en i skogen och går vidare och sen ser man en till så skulle man ju tycka att de var väldigt lik varann. Men om man skulle ställa dom brevid varann så skulle man kunna urskilja olikheterna. Därför borde det ju vara samma sak om man vänder på det. Om gorillorna skulle se en människa och sen en till så skulle den nog inte heller se någon skillnad (förutom kläder då).