Cornelia har lurat in mig i tv-serieträsket. Men man kan ju inte låta bli att älska One tree hill. Vi har snart sett hela säsong ett.. fast Cornelia har redan sett fram till säsong sju typ.

Jag sov över hos henne till idag. När jag gick hem så var det ingen hemma så jag kunde inte komma in eftersom bakdörrarna inte går att öppnas utifrån. Dessutom bor vi i radhus och när man kommer upp från hos Cornelia så måste man gå runt minst tio hus och tillbaka igen om man ska gå genom framdörren. Där satt jag, på baksidan i det starka solskenet och tog mig ett fint litet äpple från trädet inte mer än tre meter ifrån mig. Jag åt upp hela kärnhuset. Mest för att det var roligt. Sen ringde jag och pratade med min Ricardo. Sen hände en massa annat nödvändigt och nu sitter jag här med min fina familj och ser på Ronja Rövardotter.

Tänk att det alltid ska vara en sån tragedi när min Elvin är lite för trött och det är pappas tur att läsa... "Jag är hur trött som helst, mamma"

Jag har egentligen ingenting alls att säga idag. Det har man säkert redan märkt vid det här laget men.

Jag såg en Newfoundlandshund idag nyss när vi for hem från Staffan och Linda. Lycklig kärlek blandad med saknad och glädje, vart det i mitt huvud för en stund.

Jag saknar min Hassan så mycket! Och inte blir det lättare när Ricardo inte är här med mig heller.

Hejdå