usch jag har inget att säga. Eller nej det var ett ljug. Jag har alldeles för mycket att säga... 

Men jag orkar inte. Världens bästa sommarjobb suger musten ur mig, i hemlighet. Allt är supermegatufftuff-fantastiskt under arbetsdagarna men så fort man sätter sig och tar det det minsta lite lugnt så somnar man i soffan och/eller blir på tröttlessäckel-allt-är-jobbigt-humör. 

På ett ungefär. 

Fast nog är det värt det alltid. Det är så mycket värt det att jag kommer att bli ledsen när det är slut. Slut. Borta. Det finns inget mer. 

Jag visste väl att det skulle vara för bra för att vara sant... Först och främst att det har ett slut.. sen att det suger musten ur en. Fast nog är de bra grejerna långt mycket fler än tråkigheterna. Dessutom ska jag ju få fara till Portugal när sommarjobbet är slut. 

Vi pratade med ÖA idag förresten. Vi lärde dem om hur vi jobbar och vad som är så bra med det vi gör. 

Jag tror nog jag bjuder på en bild.... Ja, det gör jag. Jag tar mig samman och bjussar på en bild.. Tänk vilken fantastisk människa jag är! Eller... 

Tjaa jag slänger in en förstoring på de läskigaste av psykfallen... Tove, Rebecca och Rebeccas kompis.

Fantastiskt roligt förresten att när man inte har varit inne på msn på några dagar så har man fått 146 mail som man aldrig kommer att läsa. När det har gått så långt så vill man ännu mindre gå in och kolla allihop och då blir det bara fler... och fler. Hejdå.

Inte helt bra.

• Ricardo for hem idag.
• Jag håller på att bli förkyld, om jag inte redan är det. 
• Jag har sänkt mig i Svenska.
• Säkert Engelska också.
• Grey's anatomy var sorgligt. 
• Och jag är världens supermes.
• Allt handlar om bröllop just nu och det är jag hyperless på.
• Tiden rinner som smör i solsken.
  
  
  

Helt bra.

• Ricardo kom hit som en överaskning kvällen innan min födelsedag. 
• Det är sommarlov.
• Mitt sommarjobb börjar om tre dagar.
• Tiden kommer att rinna som smör i solsken.
• Plötsligt kommer jag att vara i Portugal med Ricardo igen.
• Plötsligt kommer vi att vara i stockholm en sväng.
• Sen blev det Urkult. 

Okej.. Jag har funderat. Det finns minst tre sätt att säga bokstaven G på, om det finns fler vet jag inte jag kommer i alla fall inte på något. Regera, regissör och registrera är tre liknande ord vilka ingen av dem stavas med några konstigheter, förutom att alla uttalas olika. Varför uttalar man inte alla med G? Istället för rejera och reschissör.
Vad är det dessutom med alla olika hyperstavningar? Sånna som hj, lj, stj, gj, ng, rt, rd, rn och rs. Jag menar ord som hjärna och gjärna. De uttalas precis likadant och betyder långt långt ifrån varann. Om jag till exempel skulle säga: "jag vill gjärna ha den." så skulle ju ingen i hela fridens dagar tro att jag pratade om en hjärna. Så varför stavar man då olika? Onödigt kan tyckas. 
Sen har vi ju alla stavningar på che-ljudet även om vissa kanske låter lite olika så har vi ju ändå tiotals che-variationer... tj, ch, sh, sk, sch, sj, stj, skj osv. jag kommer inte på några fler just nu. Det vore ju himla bra om vi bara hade ch och sch. Hur lätt skulle inte det vara för utlänningar då? För ch och sch är ju ungefär de två enda olika che-ljden.. om man tänker sju till exempel så låter det ju precis likadant om man stavar det schu. 
Hur stavar vi egentligen & ? o-c-h... Vad är det? Det borde ju egentligen låta åsch... varför säger man då åck? Dessutom ändrar man stavningen när man ska skriva också.. Varför är det så? 
Varför har vi ck när vi vill ha ett snabbt k och inte kk som i de andra nordiska språken?
Varför har vi två olika uttal för c? 
Varför bli kä alltid (eller nästan alltid) chä medans kö kan bli både kö och chö?

Många frågor och inga svar, men nog är det väl roligt att fundera på hur vi egentligen pratar? 

Hur mycket gick den här dagen ut på att bara gå omkring och vänta då? 

Mycket.

Fast sen när mina parents kommer hem så ska jag baka kladdkaka, sen kommer Sandra och Cornelia tror jag.
Men just nu har jag bara suttit vid datorn sen jag kom hem vid ett kanske.. jag slutade vid elva idag... Korta skoldagar resulterar i långa hemma eftermiddagar... I skolan har man i alla fall en massa människor som man kan skratta med. När jag satte mig så hade jag i tanken att plugga some matte för att jag kan försöka få MVG, så jag kollade på matteboken.se men det stog som inte det jag ville att det skulle stå... Så jag la ner den idén.   

Alltså förstår ni att det är den TREDJE JUNI idag?! Det är GALET! Fattar ni? Imorrn är det fredag, sen fyller jag år på lördag av någon anledning, sen blir det klass... fest? på söndag till måndag, sen är det två skruttdagar som inte är så speciella och sen är det skolavslutning! Det är typ imorrn.
Och vi får ha kvar Anders!!!


Lyckan är oändlig.

Syrenblommorna börjar blomma, ett litet duggregn avbryter det eviga solskenet, värmeböljorna vibrerar i luften, den myggbitna hakan stör, man har ett nytt blåmärke på benet, man går hem från ett litet kafé där man varit med några fantastiska människor och verkligen känner vilket underbart liv man lever. Sen kommer man hem precis innan ett snabbt störtregn öserförbi, man sätter sig i soffan och börjar blogga samtidigt som man råkar tappa lunchmackan på golvet och äter upp den ändå, man lyssnar på en gammal barndomsfavorit, en punklåt som både är sjukt samhällskritisk och handlar om djävulen och sen ser man en liten liten spindel som springer över golvet. Sen kommer mor hem och den fria ensamheten är som bortblåst.

"Minns du och jag när..."
(..när vi träffade min mormor på stan? var hela meningen men den var så värdelös så jag orkade inte skriva den.) Ett fint citat av Gabriella Norenius.
Vi teatrare är ju egentligen normalast på skolan, men sen är det ju onormalt att vara normal också.. men det är en annan historia.
Egentligen är husen väldigt väldigt små när man tänker efter.. Jag menar, om man sitter långt bort ifrån och tittar ner på stan som jag gör just nu, då är ju allt väldigt mini-litet. Egentligen. Tänk vad små alla människorna är. Om man jämför.
Fast nu ska jag inte komma in på det för det är ett så himla stort samtalsämne och jag skulle bara komma in på universum och liv efter döden och... Ja, det mesta man kan komma in på. Så låt oss komma ner på jorden igen.
Min lillebrorsas absoluta favorit låt här i världen är.. tjaa lyssna själva.

En jäkla rocklåt helt enkelt... Och mina två absoluta favoritlåtar i den åldern var Thåströms "alla vill till himmlen" och "Djävulen och jag" (den sistnämnda var den jag tidigare beskrev i min samhällstolkning). Vill ni höra den kanske? Ja det är klart ni vill! Här kommer den.

Fantastisk va? Hahah jag älskar den.

Hejdå