Inte helt bra.

• Ricardo for hem idag.
• Jag håller på att bli förkyld, om jag inte redan är det. 
• Jag har sänkt mig i Svenska.
• Säkert Engelska också.
• Grey's anatomy var sorgligt. 
• Och jag är världens supermes.
• Allt handlar om bröllop just nu och det är jag hyperless på.
• Tiden rinner som smör i solsken.
  
  
  

Helt bra.

• Ricardo kom hit som en överaskning kvällen innan min födelsedag. 
• Det är sommarlov.
• Mitt sommarjobb börjar om tre dagar.
• Tiden kommer att rinna som smör i solsken.
• Plötsligt kommer jag att vara i Portugal med Ricardo igen.
• Plötsligt kommer vi att vara i stockholm en sväng.
• Sen blev det Urkult. 

Okej.. Jag har funderat. Det finns minst tre sätt att säga bokstaven G på, om det finns fler vet jag inte jag kommer i alla fall inte på något. Regera, regissör och registrera är tre liknande ord vilka ingen av dem stavas med några konstigheter, förutom att alla uttalas olika. Varför uttalar man inte alla med G? Istället för rejera och reschissör.
Vad är det dessutom med alla olika hyperstavningar? Sånna som hj, lj, stj, gj, ng, rt, rd, rn och rs. Jag menar ord som hjärna och gjärna. De uttalas precis likadant och betyder långt långt ifrån varann. Om jag till exempel skulle säga: "jag vill gjärna ha den." så skulle ju ingen i hela fridens dagar tro att jag pratade om en hjärna. Så varför stavar man då olika? Onödigt kan tyckas. 
Sen har vi ju alla stavningar på che-ljudet även om vissa kanske låter lite olika så har vi ju ändå tiotals che-variationer... tj, ch, sh, sk, sch, sj, stj, skj osv. jag kommer inte på några fler just nu. Det vore ju himla bra om vi bara hade ch och sch. Hur lätt skulle inte det vara för utlänningar då? För ch och sch är ju ungefär de två enda olika che-ljden.. om man tänker sju till exempel så låter det ju precis likadant om man stavar det schu. 
Hur stavar vi egentligen & ? o-c-h... Vad är det? Det borde ju egentligen låta åsch... varför säger man då åck? Dessutom ändrar man stavningen när man ska skriva också.. Varför är det så? 
Varför har vi ck när vi vill ha ett snabbt k och inte kk som i de andra nordiska språken?
Varför har vi två olika uttal för c? 
Varför bli kä alltid (eller nästan alltid) chä medans kö kan bli både kö och chö?

Många frågor och inga svar, men nog är det väl roligt att fundera på hur vi egentligen pratar?