"Teatern stod i staden, Gudens och folkets tjänst och högre status kunde man knappast få." var det som gällde, en gång för länge sedan i antikens Grekland.

Vart i hellskotta har det tagit vägen här uppe i norrland (åtminstone Dödjävlafucking-vik? Jag menar, titta på vår klass till exempel.

Dåligt uppdaterad bild, jag vet. Men om det är någon som tar illa upp för att jag laddat upp den här bilden så vill jag att man säger till.

Hur många av alla 32, är teaterelever och hur många är musiker? Jag förstår inte hur teatern här har kunnat bli så tillplattad och svag. Skulle man gå runt på stan och fråga folk om de är intresserade av teater skulle minst 40% säga nej men mena ja, 15% skulle säga nej och mena det och resten skulle vara gamla tanter.

(Man måste lägga på minnet att ingenting av mina procenter är vetenskapligt bevisade, (inte ens min grammatik men det är inte det det handlar om)). Jag är pissed off på mänskligheten men inte ens det kan få mig att låta bli att skratta åt mitt vackra själv. 

Tigern är till Gabbi som tack för allt jobb hon la ner för att hitta det lilla citatet från början.

Hejdå

Cornelia har lurat in mig i tv-serieträsket. Men man kan ju inte låta bli att älska One tree hill. Vi har snart sett hela säsong ett.. fast Cornelia har redan sett fram till säsong sju typ.

Jag sov över hos henne till idag. När jag gick hem så var det ingen hemma så jag kunde inte komma in eftersom bakdörrarna inte går att öppnas utifrån. Dessutom bor vi i radhus och när man kommer upp från hos Cornelia så måste man gå runt minst tio hus och tillbaka igen om man ska gå genom framdörren. Där satt jag, på baksidan i det starka solskenet och tog mig ett fint litet äpple från trädet inte mer än tre meter ifrån mig. Jag åt upp hela kärnhuset. Mest för att det var roligt. Sen ringde jag och pratade med min Ricardo. Sen hände en massa annat nödvändigt och nu sitter jag här med min fina familj och ser på Ronja Rövardotter.

Tänk att det alltid ska vara en sån tragedi när min Elvin är lite för trött och det är pappas tur att läsa... "Jag är hur trött som helst, mamma"

Jag har egentligen ingenting alls att säga idag. Det har man säkert redan märkt vid det här laget men.

Jag såg en Newfoundlandshund idag nyss när vi for hem från Staffan och Linda. Lycklig kärlek blandad med saknad och glädje, vart det i mitt huvud för en stund.

Jag saknar min Hassan så mycket! Och inte blir det lättare när Ricardo inte är här med mig heller.

Hejdå

... Lät jag lite sådär små otrevlig i förra inlägget nyss. Det var inte meningen. Jag är ju glad faktiskt ju. Samuel fyller ju år för 17 dagar sen och vi ska dit ikväll och fira lillen. Utöver det så kommer min Ricardo hem till övik ikväll, om 20 minuter ungefär! (!!!! ahhahhahahahaha!! :DD:D:d:D:d::D:D:D:d:DD:D:D:)

Fast Rebecca har fått mig att spela Frontier Ville.. Det kanske är det som förpestar kvällen. Att jag är ju fruktansvärt lättlurad att jag fortsätter spela det dumma tidsfördrivande skitet. 

Hejdå! :D 

Hej nu är jag tillbaka. Efter en lång väntan. Eller vad säger jag, väntan passar ju inte alls. Det spelar ingen roll hur mycket jag väntar för tillfället.. 

Eller nä förresten jag vet inte riktigt vad det är jag säger. Över en månads uppehålls från bloggandet så blir man väl lite orutt antar jag. 

En massa småbarn springer runt på Nola nu för tiden.. Hur kan det komma sig? Jag förstår liksom ingenting. Så små var ju inte vi för ett år sen i alla fall. Punkt slut på diskussionen. Min älskade bor för övrigt i Schewden numera. Det är ganska supermegatufftuff-nice om man får uttrycka sig som så. Det som kanske inte är så himlarns bra är att vi har haft sju timmars hål på tre dagar och knappt någon teater (fast det kommer normalt bara vara tre timmars hål när vi har våra teaterlektioner som de ska) och inte nog med det så har vi inte vår favorit praktikant Fredrik på skolan längre! Nä han sitter på ett mycket finare teaterlinje nedanför Stockholm och har det finfint. Vad hade du tänkt att vi ska göra då då? Fast vi har ju fortfarande Anders, och Edith så klart. Vi klarar oss nog och vi är inte bittra. 

Idagen började klockan 04.43 och hittils har den mest bara gått ut på att försöka somna om i bilen. Men nu äntligen är jag hemma i huset på Terrassvägen 29 efter några dagar hemifrån. 

Vi kom hem till sverige på onsdag kl 15.55 fast vi skulle ha kommit dit 14.30, en och en halv timme senare alltså. Dumplanet blev försenat för bagagedörrarna hade krackelerat ungefär. Så jag och Ricardo satt en och en halv timme och väntade i planet efter en två timmar lång sömn under natten och Mamma, pappa och Elvin fick sitta på arlanda i två timmar eftersom de kommit dit en halvtimme innan.

Så det var ju skojjigt... 

För tillfället ligger min pojke i sängen och sover, Ricardo alltså inte Elvin. Dom är båda mina små pojkar. Mer eller mindre. Alltså jag menar inte att jag Äger dem. Bara lite. 

Nu ska jag gå och äta glass tror jag :) 

Hejdå!

aHej.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag har det hur bra som helst, men vi är inte ute sa jättemycket sa vänta er ingen hyperbränna som Lisa hade efter Thailand. 

Jag saknar alla.. Och ända har jag inte varit borta speciellt länge egentligen. Det är väl tiden som kommer som spelar roll.. Eller att inte allt för sällan alla bara pratar Portugisiska med varandra... Nej jag vet inte riktigt. 

Hejsvejs!

Jaha, här sitter jag framför en dator med ett skrivbord som inte har alfabetets tre sista bokstäver och förjäves försöker skriva ord som inte har den första av de tre sista bokstäverna, eftersom ä och ö halvfinns bland skrivbordsbokstäverna.

Men visst klarar jag mig ganska bra än va?

Vi har inte gjort jättemycket än och därför har jag inte jättemycket att berätta. Okej den där meningen funkade inte lika bra utan den första av de tre sista som det hade gjort om jag kunde skriva precis hur jag ville. Det där vart ganska invecklat va? Kanske inte, men jag är lite halvtrött och därför blir det som det blir.

Ääh nu har jag inte mycket mer att säga.

Hej!

Jaha då åkte man på en släng ögonfluss så där en dag innan man far till Portugal i tre veckor. Det var ju verkligen roligt. Eller nej just det ja, det var ju inte det. För tillfället sitter jag i min egen lilla soffa med datorn i knät och solbrillorna över ögonen för att inte överansträngas av ljuset. Datorn var nog inte direkt dagens smartaste val men jag har så ofantligt tråkigt.

Men imorrn far jag!

Och jag kommer inte att träffa Sandra på en hel månad. Inte Cornelia heller.. Nästan inte Rebecca heller. Men däremot tre hela veckor i Portugal men Ricardo. Och sen i Sverige också. Ser fram emot den här tiden. Förutom de sex timmarna jag kommer att sitta på Arlanda förstås.